Skärmaskinerna: De tvättade betorna förs på en gummibandstransportör, utrustad med

en bandvåg, till ett betförlag som rymmer ca 40 ton.

 

Under skärmaskinsförlaget finns 3 st skärmaskiner med vardera 24 knivlådor. 

Maskinerna skär betorna till snitsel med knivar som bytes var 4:e timme.

 

Därefter ramlar snitseln ner på en gummibandstransportör till skållningstråget.

​

Extraktion: När snitseln transporterats ner i tråget är det sista gången man ser råvaran innan det blir färdig produkt. I tråget finns 70 gradigt vatten som gör att sockret börjar lakas ur. Massan matas fram med hjälp av en stor skruv och pumpas in i tornet. I toppen på tornet tillsätts 72 gradigt pressvatten från massapressarna och det tillsatsvatten som ytterliggare behövs består av kondensat från indunstningen.

​

Centralröret i tornet har vingar som hjälper till att lyfta upp snitseln. För att öka pressbarheten på betmassan tillsätts gips i pressvattnet som pumpas till tornet. Vattnet trycks åt motsatt håll, det kommet från toppen av tornet och sedan tillbaka till tråget och råsaften pumpas vidare till förkalkningsbehållaren.

 

Massan transporteras sedan vidare genom skruvar till massapressarna som pressar ur det sista av saften i massan. Och sedan transporteras massan ut till torken, eller ut på gården där odlarna kan hämta betmassa som färskvara. En del av massan hårdpressas ute hos bonden.

​

Kalkugn: Här bränns kalkstenen som används i saftreningen, och av gasen bildas det koldioxid som används till karbonationspannorna. Blandningen av koks och kalksten transporteras upp i kalkugnen via en transportvagn. Sedan förbränns stenarna och man får ur bränd kalk i botten, som sedan krossas i en stenkross och transporteras via en elevator upp till en buffertbehållare.

​

Det mesta av arbetet fungerar med automatik, värmen i toppen av ugnen kan komma upp till 45-50 grader så det blir varmt. Ugnen byggdes samtidigt som fabriken alltså 1894 och är ett historiskt monument i sig.

​