​

1939-1950

År 1940 uppfördes en vattenreningsanläggning i utkanten av Romamyr. Återtagning av renat vatten till bruket samt utökning av vattenreservoarerna gav en säkrare vattenförsörjning under kampanjen. Detta hade tidigare speciellt vid torkår varit ett av brukets största problem.

​

Roma var redan under 1920- och 1930- talen känt för sin låga bränsle förbrukning. 1939 gjordes en modernisering av indunstningsstationen som starkt bidrog till att man 1941 underskred ”drömgränsen” 4% normalbränsle räknat på betor.

 

Dåvarande disponent Torsten Ulfheden fick genom olika åtgärder ner förbrukningen till 3,7% av betmängden. Det var vid denna tidpunkt den lägsta kända förbrukningen i världen för ett betråsockerbruk.

​

Under kriget började man också att tillverka betfor, en foderblandning av betmassa och melass, som torkas i en stor trumtork. Anläggningen var driftsfärdig till kampanjen 1942.

​

På personalsidan kan noteras att det 1942 byggdes en ny disponentbostad. 1945 byggdes en matsal, omklädningsrum och en med staket inhägnad tennisbana. Året därpå moderniserades den gamla arbetarkasernen från 1899 till ett kampanjehem av tidsenlig standard.

​

Bruket övergick 1950 till eldning med olja istället för fast bränsle. Såväl ångpannor som betfortork konverterades och man byggde oljelagringstank, pumphus, dagtank mm. Redan 1947 hade oljeeldningsaggregat installerats för samtliga bostäder.